SM veckan i Borås har dragit igång. På lördag åker jag ner, jag är galet nervös.
I år måste jag prestera bättre än jag gjort på träning för att komma på pallen som det ser ut. Det är mitt mål, att prestera bättre än jag någonsin gjort tidigare. Varför ska man annars åka över halva Sverige och tävla i SM? Min tanke var, för ett år sen, att försöka att inte få prestationsångest lagom till SM, att jag faktiskt inte skulle ha så höga krav på mig själv, jag har ju faktiskt ganska nyss fått barn. Men hörni, vafan, det snacket funkar inte. Jag försöker intala mig själv att jag är bra ändå, även om jag inte kommer på pallen, faktum är att jag inte kan sätta upp ett mål för mig själv där en fjärdeplats skulle duga... Det räcker inte.. Mitt mål är pallplats och jag inser att jag måste lyfta mer än någonsin tidigare för att komma dit. Det är mitt mål. Punkt. Håll en tumme för tusan, det kommer att bli tungt!
Varför gör jag det här kan man undra, svaret är gudomligt enkelt: för att det är så jäkla roligt!
Mycket svärord, ber om ursäkt, jag är lite peppad. Det är inte många dagar kvar nu..
Idag har jag vilodag, i morgon kör jag sista gympasset. Min kropp funkar så, tung träning gör nästa tunga pass lättare. Vill inte vila sista veckan och sen komma på tävling och chocka kroppen med en tung vikt på stången, kroppen ska vara inställd på det. En tung vikt är en bra vikt. En tyngre vikt är en bättre vikt..
I morgon tävlar min klubbkompis Sandra, ja vi är faktiskt två damer i Österby/Dannemora ;) hon kör styrkelyft och jag kommer sitta här hemma och hålla tummarna stenhårt och hoppas på nytt svenskt juniorrekord i marklyft, heja Sandra!
Vissa säger att tävlingen kommer att sändas på web-TV, andra säger att det inte gör det, jag ska hålla utkik och om det sänds så lägger jag länken här.
Jobbar fortfarande på med kroppsvikten, det går sakta men säkert neråt men jag är inte i hamn än. Maten består mestadels av ägg, grönsaker och köttfärs, utan salt, otroligt ospännande. Cardio i morgon bitti också, mina fötter har sår av alla cardio. Tur man har semester och kan lägga ännu mera tid på träning. Och tur att Erling tycker så mycket om långa promenader.. ;)
Återkommer..