I fredags eftemiddag blev Erling krasslig, hostig och febrig, det eskalerade under helgen och igår morse sa min magkänsla att det inte var en vanlig förkylning han fått. Det är svårt när barn är så små att de inte kan berätta vad som är fel och vart de har ont. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och på deras inrådan ringde jag sen till hälsocentralen, där konstaterade dubbelsidig öroninflammation, stackars lilla Erling. Han fick penicillin och jag köpte hem värktabletter från apoteket.
I morse, eller snarare i natt, klockan tre vaknade han och gallskrek, otröstligt och helt hysteriskt. Sex timmar senare ringde jag åter sjukvårdsrådgivningen och blev beordrad att genast bege oss till hälsocentralen. Där gjord de tester, undersökte och vidgade luftrören, blev sen skickad Med remiss till barnakuten i Gävle.
En timme tog det innan vi fick komma in, ytterligare ca en timme innan doktorn kom. Det blev undersökningar och provtagningar om vartannat. I fyra och en halv timme var vi på akutmottagningen på Gävle sjukhus, i ett litet litet rum med en brist och ett handfat, med en sjuk son. Det ger en del tid till eftertanke.
Erling somnade på britsen, det fanns en leksak där inne i rummet, den var jätterolig i tio minuter, resterande fyra timmar och tjugo minuter var det svårt att hålla modet uppe.
fantastisk personal, bemötande och kunskaper är fantastiska, men förjävligt vilken dålig arbetsmiljö de har, lokalerna är under all kritik, hjälpmedel och utrustning.. Gissningsvis var utrustningen ny på 70-talet. Jag skulle bli omotiverad av att komma till arbetet om det såg ut så.
Stressen, alltså, akutmottagningen på Gävle sjukhus, ni behöver mer personal!! Det är så uppenbart. Varför finns det inte mer personal, det behövs, uppenbarligen. Vi var där en väldigt lugn dag, men en pojk som i övrigt är en väldigt frisk liten krabat. Det får mig att tänka på de stackars barnen som inte är lika friska och starka, som får besöka detta ställe titt som tätt och sitta där och vänta tillsammans med sina föräldrar, vänta på läkare och sköterskor som jagar häcken av sig för att hinna med sina patienter. Misär är vad det är. 4.5 timme är ingenting, det är många som har det mycket värre än så, vi upptog ett rum där på akuten i flera timmar, undersökningarna som Erling skulle gå igenom tog Max en halvtimme, resterande tid var väntan. Det finns förbättringspotential här, effektivisering är ingen omöjlighet.
Vad lyckligt lottade vi är i min familj, friska och krya. Min arbetsgivare blev utsedd till Sveriges bästa arbetsgivare 2014, kontrasten är enorm!
Heja heja grymma personal på akutmottagningen i Gävle, erat bemötande är fantastiskt och ni gör ett superbra jobb med de små resurser ni har, snacka om att koka soppa på en spik.
Fy skäms landstinget Gävleborg som låter personalen på akutmottagningen i Gävle komma till arbetet och försöka prestera, ta hand om patienter och rädda liv, utan visad uppskattning från sin arbetsgivare i form av kollegor och utrustning som är helt nödvändigt för att göra sitt jobb.
Återkommer..
