Vi hade beräknat datum den 30 augusti, hade känt ganska kraftiga förverkar i flera dagar nu, de började på riktigt redan på lördagen innan, under en åktur i Novan, när Alex gasade drog värkarna igång på riktigt, då kände jag att det snart skulle vara dags. Men det dröjde alltså några dagar till.
Sömnen hade varit riktigt dålig under längre tid, den här tisdagen vaknade jag alltså 03.00, det var efter 1.5 timmes sömn. Och det skulle nu dröja innan jag somnade nästa gång...
Halv fem kom vi in på förlossningen på Gävle Sjukhus. Så fort vi kom in i första undersökningsrummet började jag kräkas av värkarna, de gjorde ont. jag var öppen fem centimeter och vi fick ett rum. Känslan av att man kommer att gå därifrån med bebis var fantastisk! Äntligen!
Provade på lustgas men det fungerade inte så bra, vid kvart över sju kom en narkosläkare och satte epiduralbedövning, helt fantastiskt vilken bra grej! Fram till klockan tolv mådde jag toppen, andades lätt igenom värkarna, var uppe och rörde mig så mycket jag orkade, petade i mig socker (godis) för att få energi.
Tiden gick väldigt fort, timmarna bara rusade trots att vi bara väntade på att det skulle komma en bebis, när man väntar brukar annars tiden gå väldigt sakta, men som sagt, det gick fort i förlossningsrummet, även Alex upplevde det så.
På tal om Alex, vilken fantastisk man jag har, verkligen lyckligt lottad. Han kunde inte göra något bättre än han gjorde på förlossningen, jag hade inte klarat av det utan honom. Det stödet han gav, tryggheten, lugnet och uppassningen. Guld värt!
Efter midnatt började jag få ont igen, nu låg jag i sängen och bara väntade på att jag skulle vara helt öppen.
Krystvärkarna började strax efter 02.00
03.20 kom han, världens finaste son!
Jag skakade och grät där jag låg i sängen med vår nyfödde son på bröstet, vilken lycka, en enorm kärlek, en sådan glädje som inte går att beskriva, den absolut i särklass största stunden i mitt liv.
Vi blev liggande så ett tag, jag fick sys en del, sen fick vi fika. Sen mös vi i några timmar för att senare åka upp till BB, där stannade vi till torsdagen 29 augusti, då åkte vi hem. Vi tre åkte hem, lilla familjen.
Nu har det gått två veckor sedan Erling föddes. Vi har börjat landa, vi börjar känna varandra nu. Jag börjar höra skillnaden på gallskrik och gallskrik. ;)
Att få barn är helt fantastiskt. Det vackraste man kan göra tillsammans med kärleken i sitt liv. Ett barn tillsammans med den man älskar. Jag är så lycklig!
 |
| Erling, nyfödd på BB |
 |
| Jag och Erling, just när vi fått komma hem |
 |
| Efter hemkomsten |
 |
| Lilleplutt sover i babynestet |
 |
| Jag och Erling ute i trädgården |
 |
| Mina favoritkillar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar