onsdag 12 juni 2013

Stjärnsundsur


I början på december förra året tog jag hem en gammal släktklenod från farmor och farfars källare. Ett Stjärnsundsur från mitten av 1700-talet. De senaste femtio åren har den stått i källaren, åren före det ute i en sommarstuga, den har inte gått på väldigt många år. Min tanke var att renovera upp denna gamla golvklocka.  Började göra i ordning fodralet till den, slipade ner, limmade ihop, spacklade en hel del och sen målade jag klockan antikvit och utsmyckade luckan som täcker pendeln och lodet.
Urverket hade väl sett sina bästa dagar, saknade en del delar och var väldigt rostig, inte konstigt med tanke på vad den varit med om. Fick blästra för första gången, har putsat på urverket i många timmar och sen när jag kände mig färdig med den tog jag med mig urverk och for till Stjärnsund. I Stjärnsund tillverkade ju klockan på sjuttonhundratalet och tro det eller ej men StiernsundsUr lever kvar än idag.
Hos urmakaren har urverket varit i ett par månader för restaurering. I fredags förra veckan hämtade jag den. Den har fått en ny pendel och uppfräschade delar. Urmakare kostar pengar, det jag trodde skulle landa på 1000-1500kr kostade när det var klart 3800:- och då har jag gjort väldigt mycket av jobbet själv.. Förra lördagen förmiddag mekades urverk och klockfodral ihop och jag måste säga att det kändes bra i hjärtat när klockan började ticka.

De flesta bilder som togs på klockan innan jag påbörjade arbetet togs med pappas kamera, på något vis har sen bilderna tillfället försvunnit så det jag har är några halvtaskiga mobilbilder, men så här såg den iallafall ut då.


Urverket. Helt fantastiskt hantverk från 1750

Så här såg toppen på klockan ut. 

En närbild på urtavlan. 
Här är fodralet så som det såg ut när jag tog hem det. Ser fint ut såhär men färgen är helt krackelerad och sliten, den är rötskadad längst ner och behövde verkligen en uppfräschning. 

Här är klockfodralet slipat

EFTER:
Nyrenoverat urverk. Trots att det är gjort kring 1750-talet var det i mycket gott skick och inte en enda kugg behövde bytas ut. Den behövde egentligen bara smörjas, få ny lina och en ny pendel.

Och så här blev själva urtavlan. Knackade bort all rost, rostskyddsbehandlade, målade och sen målade jag dit nya siffror.   Att den bara har en visare är helt i sin ordning, minutvisare fanns inte på sjuttonhundratalet, vad skulle de med den till? När tågen kom blev tiden viktigare. 
Jag dekorerade luckan på uret. 


Och så här ser det nu ut i sin helhet. Det saknas en list längst ner, den är målad och kapad och ska "bara" monteras. :) 

Klockan tickar och går så fint nu, Alex gjorde ett nytt lod till den idag då det gamla 7 kg lodet är onödigt tungt, urverket går så lätt och fint så halva vikten räcker. 
Det tog sin tid, många timmar och många pengar men jag är väldigt nöjd med slutresultatet.
Jag räknar med att den fortsätter att visa tiden i hundra år framöver, minst. :)

Återkommer..



2 kommentarer:

  1. Hejsan!

    Jag hittade din sida av en slump, eftersom jag själv håller på med ett liknande urverk. Vilket arbete du och din urmakare lagt ner! Jag vill bara kommentera det du skriver om minutvisare, det stämmer att det är helt ok med bara en visare, men det är inte helt ovanligt med minutvisare även vid den här tiden, de första kom redan i mitten av 1600-talet och de första sekundvisarna dök upp redan på 1690-talet! Lycka till med framtida projekt!

    Patrik Hammarstrand

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Patrik, tack för din kommentar, det var mer än vad jag visste, men nu vet jag. :) det tog mig många timmar att få ordning på klockan och urmakaren hade urverken hos sig i många veckor. Men då det som sagt är en släktklenod kändes det värt att lägga ner allt jobb och pengar på att få ordning på den, det är numera favoritmöbeln i huset.. :)

      Radera