söndag 4 juli 2010

Studentlicens i Skärmflygning

Jag är färdig! Dagen började med ett bergflyg.. Det flyget slutade lite illa för min del då radion la av när jag skulle in för landning, det gjorde mig lite nervös och jag var nära att landa i sjön.. Kom dock in på landningsplatsen och landade på fötterna, precis som jag skulle... Efter det flyget var jag nöjd.. Sen satt jag i gräset resten av förmiddagen och fotograferade mina kurskamrater som gjorde några flyg till..

Nu är jag iallafall klar med min kurs och har nu fått studentlicens i skärmflygning.. Fränt som attan.. Efter kursens slut köpte jag en alldeles egen skärm, samma skärm jag använt under veckan, det finfina gul/blå skärmen, plus ett sele och en hjälm..

När jag kom tillbaka till torpet ville jag visa upp min fina skärm för farmor och farfar, vinden var dock kass så det var bara att packa ner den igen.. Får göra ett nytt försök i morgon..

Hur som, denna vecka har varit helt fantastisk! Det är det häftigaste jag någonsin gjort, jag har skrattat så att käkarna domnat. Jag flygit från 530 meter berg.. Jag har varit med om så mycket och lärt mig såå mycket under denna vecka. Helt enkelt fantastiskt.

Har fortfarande inte riktigt landat, förstår fortfarande inte RIKTIGT vad det är jag gjort, behöver nog bearbeta detta nån dag till.. En sak är iallafall säker, jag kommer att ta en till kurs, nästa gång blir det för Paramotor.. Vi får se när det blir, men att det blir är det ingen tvekan om..

En annan sak som varit helt fantastisk under veckan är Farmor och Farfar, när jag klivit upp klockan fem på morgonen för att vara i Åre klockan sex har de redan fixat frukost, kaffe och mat till mig. De har hjälpt mig massor, fixat med allt runt omkring utbildningen, jag tror inte jag hade orkat med utan dem.. Denna vecka har varit tung.. Sena kvällar och tidiga mornar, spring i berg och skräckblandad förtjusning..

Farmor och Farfar är min Superhjältar! Tack tack och åter tack!

I morgon åker vi hem igen, jag saknar min Alec väldigt mycket nu. Tjabo kommer väl att skrika hela vägen hem, han har blivit bästis med Farfar..

Det finns många känslor som jag skulle vilja få ur mig nu, men det är svårt att få på print, det går helt enkelt inte att beskriva vilken fantastisk upplevelse jag varit med om.. Kan bara föreställa mig  hur häftigt det lär vara att flyga över åkrar och ängar hemmavid med en paramotor under vingen.

Nu är det sängdags snart, jag är sliten!

Återkommer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar